Grekisk landsköldpadda / Testudo hermanni
Fibrer
Europeiska och Centralasiatiska Sköldpaddor är mycket populära som husdjur. I naturen är de extremt väl anpassade till sina ursprungliga livsmiljöer. Därför ska deras utfodringskrav också betraktas som en anpassning till miljöförhållandena.
I de europeiska sköldpaddornas ursprungliga livsmiljöer är det varmt, under sommaren (från och med maj) och ett torrt medelhavs- eller kontinentalt klimat som råder. Djuren har tillgång till gröna växter endast under försommaren.
Från och med maj torkar växterna alltmer och innehåller därför tydligt mindre protein och lätt smältbara, starkt energiska ämnen.
Den tillgängliga näringen är då delvis jämförbar med hö. I stäppområdena i Centralasien, likaledes, förekommer emellertid ännu mer extrema förhållanden.
Att existera i sådana livsmiljöer och att utnyttja de resurser som finns till förfogande har dessa arter utvecklat speciella anatomiska strukturer och fysiologiska anpassningar.
De har till exempel en relativt liten mage med låg utsträckbarhet så att de inte kan konsumera stora mängder mat samtidigt, men måste ta in många små mål mat fördelade över dagen.
Caecum och kolon är förstorade och formar en fermentationskammare som fyller en stor del av bukhålan. Inom kamrarna bryts råfiber ner med en kontrollerad jäsning, en extremt effektiv och varierad tarmflora (olika bakterier och protozooner).
För detta ändamål förblir maten i matsmältningssystemet i upp till två veckor och bildar ett tredimensionellt rutnät av kärnfibrer där de erbjuder ett stort angreppsområde för näringsupptagning i tarmfloran.
Om de strukturerade råfibrerna skulle saknas eller ersättas med lätt smältbara substanser (såsom stärkelse eller sackarider) uppstår en felaktig jäsning och maten passerar för fort genom tarmarna. Tarmfloran blir delvis förskjutet eller dör av. Sköldpaddorna kommer att förlora vätskor och kan utveckla obotlig diarré. Vidare främjas parasitiska sjukdomar. Sköldpaddorna kommer att förlora vätskor och kan utveckla obotlig diarré.
Eftersom vatten ibland är mycket sällsynt under månader i de ursprungliga livsmiljöerna avlämnar sköldpaddorna slutprodukterna från proteinmetabolismen i form av urinsyrakristaller (urater) olösliga i vatten, så att sköldpaddan inte kommer att förlora vatten. Urinsyran är vit och kan vara ganska lös eller som filmjölk i konsistensen.
För mycket urater i kroppen kan hända om sköldpaddan ges en allt för hög proteinbaserad kost och då klarar inte sköldpaddan göra sig av med alla urater och de samlas då i kroppen. Njursvikt och en extremt smärtsamma och till slut dödliga artriten är resultatet.
Därför bör en lämplig kost för de europeiska och asiatiska sköldpaddorna endast innehålla små mängder lätt smältbara ämnen, såsom sackarider eller kolhydrater, men en hög procentandel av strukturerad råfiber och den får inte innehålla mer än 5 till 8 % protein.
Genom att använda ett stort antal växter kan djurens krav på vitamin (A och E) täckas helt eller åtminstone till en stor del.
Mineraler och spårämnen ingår också i en tillräcklig mängd. Det balanserade förhållandet mellan kalcium och fosfor som är väsentligt för djuren uppnås genom att bearbeta fullt odlade växter och vid behov genom tillsatser.
Agrobs är en väldigt bra källa till att få mycket fibrer i sköldpaddans kost.
Källor: Artikel om fibrers betydelse skriven av Dr. M. Baur och Prof. Dr. R. Hoffmann, Zoological Institute, München, Tyskland och artikel om Dietary Fibre in the diet of the Herbivorous Tortoise Testudo graeca graeca in Spain av Andy Highfield.
Torkad kost som Agrobs eller egentorkade växter innehåller bra med fibrer och bör utgöra stor del av sköldpaddans kost. I naturen så har de inte tillgång till färsk kost hela året utan vissa perioder är det torkade växter som utgör basfödan.
I fågenskap så tenderar de flesta djurägare ge för mycket färsk mat eller mat med för hög proteinhalt.
Andy Highfield sa en gång att man ska betrakta sköldpaddor "som getter i ett skal" och det säger ju en del om vad kosten bör vara.
Sköldpaddan måste komma upp i en optimal kroppstemperatur (35 till 37 ° C) för en adekvat matsmältning av den fiberrik maten ska kunna äga rum. Detta genom att sköldpaddan solar eller ligger under lämplig värmelampa för att uppnå önskad kroppstemperatur.
Djuren behöver dock också svalare områden i sin miljö!
Rätt ljus och strålningsvärme ökar djurens aktivitet och aptit.
På bilden äts det maskrosor blandade med Agrobs herbs som är uppblött med vatten innan det serveras. Blötlagd Agrobs passar bra att strö på kalkpreparat eller liknande då det fastnar bra.
Vissa har svårt att få sin sköldpadda att äta Agrobs eller torkad kost men är man envis och inte serverar annat än Agrobs så lär de sig snart att äta det. Många tycker synd om sin sköldpadda och ger dem sallad om de inte äter av den fiberrika kosten. Man får tänka på att det är för deras eget bästa och hälsa som man måste få dem att äta fiberrik kost. Med envishet och att man inte ger upp så brukar de börja äta av den fiberrika födan när de blivit hungriga nog. En annars vuxen och frisk sköldpadda svälter inte ihjäl om de vägrar äta den fiberrika kosten ett par veckor.
Här äts det av diverse torkade växter samt olika torkade blommor.
På hösten och efter dvalan ger jag ofta torkad kost. Antingen egentorkade växter eller Agrobs som jag blötlagt eller Agrobs fiber som jag ger som den är på ett fat.
Innan och efter dvalan ger jag ingen färsk kost utan de börjar få mer färsk kost tidigt på våren när de vilda växterna börjar växa igen.
Vill man läsa mer om Agrobs kan man göra det här: AGROBS