Grekisk landsköldpadda /Testudo hermanni

Giftiga växter eller pesticider

Väldigt lite forskning har gjorts om förgiftningar hos sköldpaddor jämfört med den forskning som gjorts på förgiftningar hos människor, andra däggdjur, fisk eller fåglar. I avsaknad av forskning kan vi därför anta att det som inte är säkert för oss människor inte är säkert för reptiler, och vi måste se till att sköldpaddor i fågenskap och under vår omvårdnad inte får komma i kontakt med någonting vi betraktar giftiga.

Medel som ogräsmedel, gödningsmedel eller bekämpningsmedel på växterna i områden där sköldpaddorna får gå och beta eller där vi plockar växter som vi ger dem att äta kan leda till förgiftningar. Giftiga växter eller farliga kemikalier sätter våra sköldpaddor i risk för förgiftning, så det är upp till oss att se till att alla växter vi erbjuder, planterar eller som växer nära våra sköldpaddor är säkra och att vi helt och hållet håller alla ogräsmedel, bekämpningsmedel och gödselmedel helt borta från dem.

Har man sköldpaddor som gillar att äta sniglar bör man inte använda sig av sk "snigelpellets" i närheten av deras utehage. Likaså bör man inte använda myrmedel eller råttgift i närheten av där sköldpaddorna vistas.

Vissa gifter fungerar snabbt och vissa fungerar långsamt och orsakar skador om de gradvis ackumuleras i kroppen. Med en kumulativ förgiftning kan symtomen vara tecken på muskelsvaghet, urinstenar, sköldpaddan får svårt att gå eller ex diarré. Vid akut förgiftning kan man se andningspåverkan, kräkningar, ökad salivproduktion, kramper eller förlamning.

En annars bra foderväxt (som ex en Hibiskus) kan gå från att vara en väldigt bra foderväxt till att vara giftig genom att man ger av bladen som kan ha blivit besprutade med pesticider och olika glansmedel för att se attraktiv ut i blomsterhandeln. Det är därför viktigt att ha nyinköpa växter i "karantän" innan man ger dem som foder eller planterar dem i deras låda så ev pesticider och andra bekämpningsmedel hinner försvinna ut ur växten.

Vilda växter bör man inte plocka i närheten av trafikerade vägar eller på ställen där man kan anta att de kan blivit besprutade av olika medel.

Man har i naturen sett sköldpaddor äta av vad som anses giftiga växter men då ska man komma ihåg att i naturen har de en mängd olika växter som växer på ett stort område de själva kan välja på, medan de i fågenskap kanske har fåtalet växter att välja mellan på en väldigt begränsad yta.

Källa: Tortoisetable.org

Varför ska man inte ge vissa växter till sin sköldpadda?

Vissa växter innehåller ämnen som är olämpliga pga de innehåller ämnen som kan vara skadliga. Man läser ibland att en växt är olämplig och inte bör ges för de innehåller ex oxalsyra eller andra ämnen. Här kan man läsa vad de ämnena är för något och varför de kan vara skadliga. Vissa växter kan ges som foder men i måttliga mängder, medan vissa andra växter bör man inte ge av alls.

Många undersökningar och studier om växter är giftiga eller inte, är utförda på hästar, kor och andra däggdjur. Det finns inte många studier på hur de just påverkar sköldpaddor. Det man har forskat och kan se är vad sköldpaddorna äter i naturen.

Oxalsyra

Finns i högre halter i ex spenat, rabarber, persilja, mangold, rödbetsblad och ruccola. Oxalsyra är naturligt förekommande ämne i många vilda växter som kan ätas, men högre halter av oxalsyra i en växt är inte bra för just sköldpaddor. Oxalsyra i högre halter binder kalcium i fodret och förhindrar upptaget av kalcium. Ger man ofta växter med hög oxalsyra så leder det till kalciumbrist. Oxalsyra kan även bidra till bildandet av urinstenar. Man bör därför vara sparsam att regelbundet mata sköldpaddor med växter som har en hög oxalsyrahalt.

Alkaloider

Är organiska föreningar som innehåller kväve och finns naturligt i många växter. Några av de mest skadliga alkaloiderna är morfin, stryknin, nikotin och kinin. Ofta har växter med dessa alkaloider en bitter smak för att avskräcka djur att äta dem.

Kumarin

Finns i ex myskmadra, kungsljus och baldersbrå. De har aptitnedsättande egenskaper och kan vara måttligt giftiga för njurar och lever. Kumarinhalten i dessa växter ökar ju äldre plantan är så bäst är att ge unga späda blad.

Cyanogena ämnen

Vissa växter kan skapa egen cyanid och kan hittas i mandel, äpple, plommon och körsbär.

Glukos/Glykosider

Finns i frukt och bär. Frukt och bär jäser snabbare i tarmen än en naturlig kost på gräs och ogräs. För mycket socker gör att tarmfloran utarmas pga högra halter av endotoxiner och sköldpaddan får diarré. OBS! Frukt och bär igår naturligt hos vissa arters diet ex rödfotad skogssköldpadda.

Hjärtglykosid

Finns i ex fingerborgsblomma ( digitalis som man gör hjärtmedicin av ) och rhododendron, azalea, liljekonvalj och oleander. De kan orsaka kräkningar, diarré, oregelbundna hjärtslag och död.

Glykolalkalodier

Finns i ex potatisblast och tomatblast och kan orsaka diarré och kräkningar.

Glukosinolater

Finns i ex kålväxter och spenat. De stör sköldkörteln så det inte kan ta upp jod och leder till lever och njurskador. Det kan också bidra till bildandet av njurstenar.

Ranunculin

Finns i ex klematis, vitsippor och blåsippor och kan orsaka mun och halsirritation om man äter växten. Man kan även få diarré.

Saponiner

Finns i ex spenat, alfalfa och lönnlöv. Kan orsaka aptitlöshet och irritera slemhinnorna i magtarmkanalen.

Andromedotoxin

Finns i azalea och rhododendron och kan orsaka förgiftning hos sköldpaddor om de äter av dem.

Fytinsyra

Finns i baljväxter som ärtor och bönor. Fytinsyra hindrar upptaget av både kalcium och mineraler.

Tanniner

Finns i växter som granatäpplen, bark, vindruvor och baljväxter. De hämmar upptaget av järn. Det kan också göra att djuret får matsmältningsbesvär.

En välbalanserad, varierad naturlig diet avsedd för arten är alltid bäst för hälsa och välmående.